Jag heter Jessica Amorsken och bor i Linköping. Så länge jag kan minnas har berättelser och skrivande haft en speciell plats i mitt liv. Framförallt tack vare min morfar som gav mig grunden genom det muntliga berättandet. Hans historier handlade ofta om mystiska eller spöklika händelser han och andra varit med om, hans liv och om vardagens fattigsverige under uppväxtåren på 30-talet.
Mitt eget skrivande har fram tills nu mestadels bestått av poesi och kortare prosapoetiska texter, men på senare tid har skräcken och mystiken tagit över och novellformen smugit sig in. När vi inför våra projektveckor skulle fundera och reflektera över vårt skrivande och hur det växt fram kom jag tillbaka till morfar och hans berättelser. Den här autofiktiva texten utspelar sig där skrivandet först tog sin form för mig - i fantastiken och det muntliga berättandet.
